Från dröm till domarpodiet i Milano – Laila Davidsson om sitt första OS

Det var inte bara på isen Sverige hade OS-debutanter. I Milano gjorde Laila Davidsson sitt första olympiska uppdrag som domare – och upplevde spelen från andra sidan sargen.

Laila Davidsson var uttagen som domare vid OS i Milano Cortina – ett uppdrag som markerar en tydlig milstolpe i hennes domarkarriär. Efter många år på internationell nivå, med mästerskap runt om i världen och ett långsiktigt arbete inom konståkningen, fick hon nu förtroendet att verka på konståkningens allra största scen.

Det var med andra ord inte bara svenska åkare som gjorde debut under Olympiska spelen i Milano Cortina. På andra sidan sargen klev Laila upp på domarpodiet för sitt allra första OS – ett uppdrag som hon beskriver som både överväldigande och hedrande.

– Även om det är något man drömt om är det svårt att ta in ett sådant besked när det kommer. Jag minns inte vad jag egentligen tänkte, men jag minns den bubblande känslan av glädje och tacksamhet, säger Laila.

Sverige lottades inför spelen att döma herrklassen. Laila Davidsson dömde både kortprogram och friåkning i lagtävlingen samt herrarnas friåkning i den individuella tävlingen.

När det väl var dags att kliva upp på podiet infann sig starka känslor.

– Jag kände mig förväntansfull, men också känslosam. Nästan gråtmild faktiskt. Det är överväldigande att kliva upp på domarpodiet i en stor arena med flera tusen åskådare som jublar och stojar.

Inför spelen blandades glädje och nervositet med en stark längtan.

– Det är klart att OS är väldigt speciellt, det är en gång i livet man får ett sådant uppdrag. Samtidigt är alla tävlingar lika viktiga och ansvaret som domare är detsamma oavsett mästerskap. Det som skiljer är allt runt omkring – säkerhetsarrangemangen, eventen och den enorma mediabevakningen.

Att OS en dag skulle bli möjligt var inget hon tog för givet.

– När jag gick min första domarutbildning som 18-åring kunde jag aldrig föreställa mig vart mitt ideella engagemang skulle bära av. För mig har det alltid handlat om att göra sitt bästa och få vara en del av konståkning som idrott, men när jag så tog min ISU-examen i Oberstdorf 2017 visste jag förstås att jag därmed formellt kunde döma OS. Det som dock avgör vilka tävlingar Sverige överhuvudtaget kan få domarplatser till, är att vi har så duktiga åkare. Det var Andreas Nordebäcks fina placering på VM i Boston i mars 2025, vilken gav Sverige en kvotplats på herrsidan till OS, som också gav Sverige en domarplats.

Att döma på världens största scen kräver mental styrka.

– Det finns inget utrymme att tveka eller börja tvivla på sig själv. Man måste känna sig trygg i sin kompetens, kunna tänka lugnt och metodiskt och hantera nervositet. Det gäller att inte bli påverkad av allt som händer runt omkring. Av den anledningen har jag försökt undvika sociala medier under tävlingarna.

Förberedelserna inför OS handlade till stor del om att läsa in regelverket i detalj.

– Reglerna måste verkligen sitta i ryggmärgen. Det är ett stort och komplext arrangemang, men det viktigaste är att vara trygg i uppdraget.

Under spelen fanns det särskilda ögonblick som betydde extra mycket.

– Jag hoppades innerligt att jag skulle få döma friåkningen och att få se invigningen – och så blev det.

Den absoluta höjdpunkten kom dock i lagtävlingen.

– Herrarna presterade på topp i både kortprogram och friåkning och den positiva känslan fyllde hela arenan. Det var en fantastisk stämning.

Ett annat speciellt ögonblick var att få uppleva de svenska isdansarna på plats.

– Det var väldigt speciellt att få se Milla och Nikolaj i isdansen. Publikens respons och alla fina omdömen om dem gjorde mig både stolt och glad.

Att representera Sverige i ett olympiskt sammanhang betyder mycket – även om rollen som domare är internationell.

– Det är en ära att få förtroendet och jag är både stolt och tacksam. Som domare är man inte där som representant för sitt land, men jag vill ändå att Svenska konståkningsförbundet ska känna att jag förvaltat förtroendet väl och varit värdig uttagningen.

Efter sitt första OS kan Laila Davidsson se tillbaka på en upplevelse som rymt både starka känslor, total koncentration och stolta ögonblick – på världens största scen, från andra sidan sargen.